Skönhetsideal
Här kommer ett inlägg som är lite seriösare än det jag brukar skriva om...
Skönhetsideal är något som 2 gånger vänt upp och ner på mitt liv.
Första gången var när jag var 11-12 år.
Jag har alltid varit väldigt smal men när jag kom upp i tonåren så blev det plötsligt väldigt uppenbart. Jag var nästan längst i klassen och vägde antagligen nästan minst också. Dessutom hade jag nästintill vitt hår, helt klart blondast i hela skolan. När dem populära tjejerna var dem mulliga med störst tuttar var jag helt klart inte intressant. Jag som hade gått i en liten skola där vi klättrade i träd och byggde snögubbar hamnade plötsligt på en stor skola där alla småtjejer sminkade sig och var killtokiga. Jag passade helt enkelt inte in. Som tur var så berörde det mig inte det minsta. Jag hade kvar alla mina bästa vänner och jag var helt enkelt mer intresserad av musik och böcker än av att veta vilken kille hade dansat tryckare med alla tjejer på senaste festen.
Men det är klart att självfötroende var i botten när jag väl började bli intresserad av sånt i 14årsåldern... Men då vändes mitt liv upp och ner igen! Jäkla skönhetsideal...
Under sommaren då jag var 14 år träffade en kille som gav mig komplimanger för just det jag hade mest komplex över... Och när jag kom tillbaka till skolan, lite rakare i ryggen och lite mer självsäker så syntes jag plötsligt.
Ja.. dessutom hade jag plötsligt fått tuttar.. och råkade bli listad som 2:a på killarnas "största tuttar i klassen"-listan.
Och då blev allt konstigt... Jag var lång, smal, blond och hade tuttar. Det som jag hade haft komplex över blev det som gjorde mig populär. Som tur var var jag smart nog att stanna med mina gamla vänner. När jag ser vad dem populära människorna blivit idag så är jag glad att jag slapp umgås med dem... Ett par är knarkare... en av dem har t.o.m. börjat gå på gatan för att få pengar till drogerna :( Den snygga killen sitter i fängelse... Och den mulliga tjejen med stora tuttar fick barn vid 17 med en torsk på 30år...
Jag är så glad och tacksam för hur allt gick till, att jag hade/har så underbara vänner.
Behöver jag säga att jag hatar skönhetsideal??
Skönhetsideal är något som 2 gånger vänt upp och ner på mitt liv.
Första gången var när jag var 11-12 år.
Jag har alltid varit väldigt smal men när jag kom upp i tonåren så blev det plötsligt väldigt uppenbart. Jag var nästan längst i klassen och vägde antagligen nästan minst också. Dessutom hade jag nästintill vitt hår, helt klart blondast i hela skolan. När dem populära tjejerna var dem mulliga med störst tuttar var jag helt klart inte intressant. Jag som hade gått i en liten skola där vi klättrade i träd och byggde snögubbar hamnade plötsligt på en stor skola där alla småtjejer sminkade sig och var killtokiga. Jag passade helt enkelt inte in. Som tur var så berörde det mig inte det minsta. Jag hade kvar alla mina bästa vänner och jag var helt enkelt mer intresserad av musik och böcker än av att veta vilken kille hade dansat tryckare med alla tjejer på senaste festen.
Men det är klart att självfötroende var i botten när jag väl började bli intresserad av sånt i 14årsåldern... Men då vändes mitt liv upp och ner igen! Jäkla skönhetsideal...
Under sommaren då jag var 14 år träffade en kille som gav mig komplimanger för just det jag hade mest komplex över... Och när jag kom tillbaka till skolan, lite rakare i ryggen och lite mer självsäker så syntes jag plötsligt.
Ja.. dessutom hade jag plötsligt fått tuttar.. och råkade bli listad som 2:a på killarnas "största tuttar i klassen"-listan.
Och då blev allt konstigt... Jag var lång, smal, blond och hade tuttar. Det som jag hade haft komplex över blev det som gjorde mig populär. Som tur var var jag smart nog att stanna med mina gamla vänner. När jag ser vad dem populära människorna blivit idag så är jag glad att jag slapp umgås med dem... Ett par är knarkare... en av dem har t.o.m. börjat gå på gatan för att få pengar till drogerna :( Den snygga killen sitter i fängelse... Och den mulliga tjejen med stora tuttar fick barn vid 17 med en torsk på 30år...
Jag är så glad och tacksam för hur allt gick till, att jag hade/har så underbara vänner.
Behöver jag säga att jag hatar skönhetsideal??
Kommentarer:
Trackback