Done
Kaos
Date 2
Dejtingtips
Hej!
Punani
Or: punanni / punaani / punni , street, Rap and Patois slang for:
1. The vagina . See vagina for synonyms.
2. Sexual intercourse .
3. A Jamaican dance .
4. Sex.
QUOTE: To Tim (Tommy Davidson) in Woo (1998): ' Tim... we will leave you to sojourn with your jazzical expressions whilst we venture forth into the land of punani. Peace to you my sensitive one? '
Länk till tjuvlyssnat: http://www.tjuvlyssnat.se/sodra-sverige/det-ar-val-snarare-raka-motsatsen-till-en-baguette
Och Wikipedia säger:
Punani may refer to:
- Punani, Sri Lanka, a small hamlet in Sri Lanka made famous in 1920 by a man-eating leopard
- A Jamaican Patois term for the vagina or vulva, used as slang in American English
- Hawaiian slang for "vagina" or "vulva", derived from the Hawaiian word "puanani" meaning "beautiful flower".
- Punani is a brown bean, which is grown in the Himilayas. It has a symbolic value in religious rites that are held to honour the goddess of fertility.
Längesen
Det var ett bra tag sen jag skrev något inlägg.
Jag har tyvärr inte varit hemma på några veckor och jag åker snart iväg igen, närmare sagt imorgon.
Jag och STM är fortfarande ett par. Jag kan fortfarande bli rädd ibland, tänka att det kanske inte är nyttigt att bli så beroende av någon annan. Jag klarar mig själv, det gör jag, men jag mår helt klart bäst av att vara nära honom. Det är det och tanken på hur ledsen jag skulle bli om jag plötsligt blev singel igen som gör att jag ibland blir orolig och helst av allt vill göra allt ogjort.
Men samtidigt så har jag det helt underbart med honom. Vi har inte träffats mycket senaste veckorna (rättare sagt 2,5vecka utan att ses) och nu har vi bara hunnit säga hej till varandra innan det nu är dags att säga hejdå igen. Men det funkar, jag litar helt och hållet på honom och han litar på mig, så om ett par veckor väntar en mysig sommar
.
Sexet däremot... Jag blir så arg på min kropp. Först hade jag problem med p-ringen (nedstämhet och försvunnen sexlust) och nu är det p-pillerna som ger mig utbrottsblödningar. Det går att ha sex men det blir aldrig lika roligt, avslappnat som annars. Så efter denna sommaren, om det inte blir bättre, då får det bli en ordentlig utredning.
Det finns såklart stunder då sexet är helt perfekt, som i duschen tidigare i veckan när jag precis hade kommit hem. Hade jag fått en enda orgasm till hade jag nog hamnat på badrumsgolvet. =)
Ja, annars så är det som sagt mycket som händer men inte i sexlivet. Det är mycket spännande saker på gång i sommar och tiden bara rinner iväg. Och det här kommer vara, förhoppningsvis, första hela sommaren tillsammans med en kille jag älskar och som älskar mig.
Glad Sommar
/JLY
Första gången
Jag sitter och drömmer mig bort till vackra stränder och mysiga städer. Tittar på bilder på internet och vill inget hellre än att åka dit nu, direkt, med STM
Men så tänker jag efter en stund... Kommer på att där har han varit med sitt ex. Och där med... Och där har han haft sex med henne. Därifrån har de en bild där de håller om varandra.
Känslan man får när man upplever ett ställe för första gången går aldrig att återskapa. Inte en andra gång på samma ställe, inte en första gång på ett nytt ställe. Varje plats har sin egen känsla. Och jag kommer aldrig att få se dessa stränder för första gången tillsammans med STM...
Förhoppningsvis känner han annorlunda. Förhoppningsvis kan att åka tillbaka till ett ställe och återfinna nya, bättre känslor tillsammans med mig.
Men jag vet, jag kommer aldrig kunna få tillbaka samma pirr i magen som första gången.
Att prata ut.
Efter att ha ätit middag gick vi och la oss en stund eftersom vi båda var helt slutkörda efter alla bråk denna vecka. Jag kände att det var dags att ta tag i problemen, prata ut utan att undangömma något. Det var lika bra att passa på när allt fortfarande var färskt även om tankarna inte hunnit organisera sig riktigt.
Så vi pratade... eller snarare, jag ordbajsade. Jag varnade honom, sa att det var dags för mig att bara prata på, att allt skulle komma ut huller om buller men att det var enda sättet för mig att säga vad jag kände eftersom det inte fanns någon självklar ände att börja i.
Så det var det jag gjorde... Babblade på, berättade att jag kände mig låst, uttråkad och att jag var rädd för att vara kvar med honom pga det vi kanske en dag skulle få. Han lyssnade och förstod.
Så nu ska vi alltså ge förhållandet ett chans. Vi ska göra sexet roligare och träffas för att/när vi vill och inte bara för att vi båda har tid.
Jag hoppas att det kommer gå bra... annars är det "bara" att gå vidare.
Tack för kommentarerna =) De hjälper faktiskt mer än vad ni kanske tror!
Hur gör man?
Sven the man är den typ av kille man inte släpper, den typ av kille man vill gifta sig med och leva ett lugnt och mysigt liv med. Han är den första jag verkligen känner att jag kan stolt visa upp för familj och vänner.
Men... det finns alltid ett men.
Jag är inte redo. Jag skulle behöva prioritera mig själv och fokusera enbart på mitt liv just nu. Jag har varit nedstämd och väldigt stressad, delvis pga STM. Jag har anpassat mitt liv för att kunna vara mer med honom och vara en "fin flickvän". Jag som är ganska hopplös när det gäller att hålla blommor vid liv har just nu 9 blommor i mitt fönster som försöker växa så gott det går trots vintern. Jag som älskar att ligga hela söndagen i sängen, äta godis och glo på tv och möjligtvis laga ngn god middag har varit ute på långpromenader i regn och rusk. Jag som älskar att göra listor och fylla i min kalender för att till slut bara strunta i allt i sista minuten och hitta på något roligt eller galet har varit tvungen att få nästintill perfekta rutiner. Jag har lagt ner alltför mycket energi på detta förhållande, försökt att vara en perfekt flickvän... Jag orkar helt enkelt inte mera.
Min lösning just nu? Bara säga fuck it och göra vad fan jag vill.
Jag vill kunna dra iväg och träna när jag vill utan att behöva planera in det en vecka i förväg...
Jag är perfektionist men det är dags att släppa det på relationsfronten iaf. Jag tänker inte leka perfekta flickvänsleken längre.
Hej, jag kanske är tillbaka, kanske inte. =)
Att ha ett förhållande
Jag försöker sortera mina tankar om min syn på förhållande.
Det är inte det lättaste och jag har försökt skriva detta inlägg ett x antal gånger nu utan att lyckas. Man nu får jag faktiskt ta tag i det. Det är trots allt genom att skriva som jag alltid lyckats tänka klart.
Jag vet inte var jag ska börja. Jag träffade N26 då jag hade bestämt mig för att satsa stenhårt på allt annat förutom förhållande. Jag gick på första daten helt utan förhoppningar om något annat än en trevlig pratstund.
Jag blev inte ens direkt intresserad. Jag tyckte mest att det var ett bra sätt att fördriva tiden med tills sommaren tar slut och livet startar om på riktigt igen.
Efter den andra daten var jag dock fast. Och sen dess har allt hänt för fort. Vi har redan hunnit med mycket och det är bara nu jag lyckats dra ner på tempot. Men jag är fortfarande förvirrad.
Mycket hände denna sommar och jag vet inte om det är alla dem händelserna eller om det är N26 som har förändrat mig.
Jag har blivit lugnare och seriösare på många plan. Jag har omprioriterat många saker och kan tacka nej till en rolig utgång som för ett år sedan hade lett till hemgång med kk eller one night stand för att istället orka gå upp dagen efter och träna.
Och jag vet inte vad jag tycker om denna nya sida av mig själv. Är det en deppig version av samma gamla jag eller en helt ny version av mig själv? Och var beror det på?
Jag har ingen aning. Förra helgen fick jag kommentaren "Nu känner jag igen dig igen! Där är du!" av en nära vän och jag hittade delvis tillbaka till den jag varit. Efter den händelsen har jag börjat fundera ännu mera på om mitt förhållande med N26 är rätt.
Jag har känslor för honom, det är iaf vad jag tror just nu. Men är det värt det? Är det värt rädslan om att bli sårad och att tappa bort sig själv?
Det kanske bara är så att jag idealiserat det livet jag levde för ett år sen? Att jag ser allt som var roligt men inte dem tråkiga ensamma kvällarna?
Jag saknar spänningen och att kunna spela någon annan.
Samtidigt har det blivit bättre med N26, jag har tagit mig tid att förklara för honom vissa sidor av mig själv och berättat lite mer i detalj vad jag ibland tänder på.
För första gången igår vågade han nästan ta stryptag på mig (han gjorde det lite smidigt så att det inte skulle vara så "obvious" att han äntligen vågade, han använde hela armen). Det var nog det bästa sexet på länge.
Jag vill inte ha hårda tag varje gång vi har sex, myssex kan vara så skönt ibland men jag behöver variation. Jag gillar att känna att varje gång är speciell och hatar det tråkiga "varje dag missionären i sängen".
Jag har fortfarande inte fått ordning på mina tankar... Men jag tror att jag kommer att stanna vid N26's sida ett tag till...
Vill ju veta vad jag kommer få i julklapp =P