Just Like You

Igår kväll, strax efter att ha skrivit inlägget tog jag tag i mitt förhållande.
Efter att ha ätit middag gick vi och la oss en stund eftersom vi båda var helt slutkörda efter alla bråk denna vecka. Jag kände att det var dags att ta tag i problemen, prata ut utan att undangömma något. Det var lika bra att passa på när allt fortfarande var färskt även om tankarna inte hunnit organisera sig riktigt.
Så vi pratade... eller snarare, jag ordbajsade. Jag varnade honom, sa att det var dags för mig att bara prata på, att allt skulle komma ut huller om buller men att det var enda sättet för mig att säga vad jag kände eftersom det inte fanns någon självklar ände att börja i.
Så det var det jag gjorde... Babblade på, berättade att jag kände mig låst, uttråkad och att jag var rädd för att vara kvar med honom pga det vi kanske en dag skulle få. Han lyssnade och förstod.
Så nu ska vi alltså ge förhållandet ett chans. Vi ska göra sexet roligare och träffas för att/när vi vill och inte bara för att vi båda har tid.

Jag hoppas att det kommer gå bra... annars är det "bara" att gå vidare.

Tack för kommentarerna =) De hjälper faktiskt mer än vad ni kanske tror!