Just Like You

Precis som isis skrev i sin kommentar till förra inlägget, så stannade p-ringen kvar där den skulle!
Hade läst om en tjej som hade tappat sin när hon duschade så blev lite rädd när jag först körde mycket magmuskelträning  och sen sprang... Men nu undrar jag hur tusan hon har kunnat tappat den?! Den sitter ju superbra.
Ska iaf bli spännande att se hur mensen kommer att bli, har alltid haft hemsk mensvärk som delvis gick bort med p-piller. Får hålla tummarna att p-ringen ger samma effekt.

Slutsnackat om preventivmedel. Idag diskutera jag och en vän om små snoppar och nu när jag kom hem såg jag att Isis hade lämnat en kommentar:
"Jag är sexuellt frustrerad, såklart för att jag inte har haft sex på 2 månader nu. Men det är inte att jag inte har försökt! De killar som jag varit hemma med efter en utekväll eller dejt har haft sanslöst små snoppar! Har jag fått ngn snopp-curse på mig?! Mitt ex är välhängd och det har kanske skadat min syn på snoppar...nämen allvarligt de här gossarna har haft ca 12cm snopp and that cant cut it! När jag har känt/sett de så har jag bara lagt ner, inte ens hånglat m en av grabbarna. Jag bara: nä, om inte ens förutsättningarna är bra då är det inte lönt! *bitter* Snälla säg att det kommer bli bra, säg att jag kommer träffa the snopp of my dreams... typ snart!"

Jag och min väns fråga var: "Om man dejtar värsta grymma killen, man börjar bli kär, hamnar i säng och märker att han har liten snopp. Vid vilken storlek skulle man sluta dejta killen?"
För det första skulle jag inte dejta en kille så länge att jag hinner bli kär innan jag hamnat i säng med killen.
För det andra är ju sexdelen viktig så killen måste iaf ha något bra att komma med där...
Men om han annars är gryyym på det han gör då? Njae.. snoppen är för viktig, jag skulle nog ha gjort som isis, lagt ner, all kåthet hade nog bara runnit av mig.
Men 12cm snopp.. jag har också varit bortskämd med stora snoppar och 12cm.. njae.. där går nog min gräns också... absolut om de är tunna? (nu gick jag och mätte mitt långfinger... som är ca 8cm) jaa så.. 4cm längre än mitt egna finger?  :/ kanske 3cm längre än ett killfinger?
Det är inte bara det att snoppen inte skulle kännas lika mycket som en tjock 18-20centimetare, det är helt enkelt inte särskilt tändande med små snoppar!
STM (och jag bryr mig inte om han läser detta) har inte Stor snopp.. men inte liten heller...Kanske runt 16-17cm? typ normal plus men mindre än vissa jag haft... Den är bra men lite större hade jag inte tackat nej till... Jag gillar när den känns ordentligt. Och ni antisex människor, kom inte och säg att: "fan vad slappa ni är, skulle ni ha mindre fitta hade ni allt kännt era killar ordentligt, även under 12cm kukar hade ni känt mer än ni velat"... För på detta svarar jag: "Stackare, ni borde fixa bättre förspel, är ni torra är det klart att det till och med gör ont med en fingerkuk."

Så Isis, jag tror att en tid med störra snoppar snart kommer. Fortsätt jaga, spana in smala/spinkinga killar (snoppar ser iaf större ut utan massa fett), skaffa stor dildo och be fingerkukarna använda den istället i värsta fall?
För bra sex, det behöver man och då helst med stora kukar.
And let the big cocks be with you my friends. hehe


PS: Hur många gånger tittade ni på era fingrar under tiden ni läste detta inlägg? =P Och hur många av er gick och mätte ert längsta finger..?haha

Har äntligen kommit igång ordentligt med träningen igen! Idag ska jag testa om för mycket magmuskelträning kan få p-ringen att ploppa ut...
Hoppas den inte rullar iväg i någon dammhög.

Denna vecka har varit väldig konstig. Det känns som om det hänt lika mycket under den som det ibland kan göra under en hel månad.
Det ska verkligen bli skönt att starta en ny vecka. Enda problemet blir att hinna klart med allt som skulle göras. Detta får bli en stor "fixardag" trots att det är söndag.

Det känns otroligt skönt nu att ha rett ut allt med STM. Det roligare sexlivet började redan igår. Han fick mig verkligen att be honom stoppa in den. Förspelet började när jag fortfarande var i drömmarnas värld och inte riktigt vaken än och slutade en timme senare. Vi får bara hoppas på att det fortsätter att bli bättre och att han inte återgår till det gamla vanliga...

Jag har träffat en kille från bc denna vecka... mitt i all kaos. Han är någon som jag antagligen hade hoppat på direkt om jag inte hade haft pojkvän. Istället har det blivit 2 långa fikor på flera flera timmar... Han vet om att jag har pojkvän, är intresserad men gör inga försök till närmanden överhuvudtaget vilket är skönt. Det har varit riktigt härligt att kunna prata med någon som han. Han lyssnar, kommer med smarta svar och vågar vara rak. Det har varit många diskussioner om sex också, vi träffades ju trots allt genom bc... Alltid skönt att träffa nya människor med nya roliga synpunkter!
Finns nog inte så mycket mer att säga om honom.

Så nu ska jag springa runt och fixa allt som måste fixas. Nog med datornördande.

Ha en trevlig söndag!

Igår kväll, strax efter att ha skrivit inlägget tog jag tag i mitt förhållande.
Efter att ha ätit middag gick vi och la oss en stund eftersom vi båda var helt slutkörda efter alla bråk denna vecka. Jag kände att det var dags att ta tag i problemen, prata ut utan att undangömma något. Det var lika bra att passa på när allt fortfarande var färskt även om tankarna inte hunnit organisera sig riktigt.
Så vi pratade... eller snarare, jag ordbajsade. Jag varnade honom, sa att det var dags för mig att bara prata på, att allt skulle komma ut huller om buller men att det var enda sättet för mig att säga vad jag kände eftersom det inte fanns någon självklar ände att börja i.
Så det var det jag gjorde... Babblade på, berättade att jag kände mig låst, uttråkad och att jag var rädd för att vara kvar med honom pga det vi kanske en dag skulle få. Han lyssnade och förstod.
Så nu ska vi alltså ge förhållandet ett chans. Vi ska göra sexet roligare och träffas för att/när vi vill och inte bara för att vi båda har tid.

Jag hoppas att det kommer gå bra... annars är det "bara" att gå vidare.

Tack för kommentarerna =) De hjälper faktiskt mer än vad ni kanske tror!

Går det såhär jäkla dåligt efter 5,5månader så finns det stora risker att det aldrig kommer att bli "perfekt".
Ska man vara tillsammans med någon om man inte tror att det kommer hålla i flera flera flera långa år?
Eller ska man ta vara på den tidenman har tillsammans ändå?
Ska man ge det ett försök och hoppas på att det kanske till slut håller ändå?

Fan säger jag bara. Jag är en förvirrad sak.

    Jag tror faktiskt att den personen som skulle ta mest skada om min pojkvän läser min blogg igen är honom själv...
Jag är grymt besviken på att han letade reda på min blogg trots att han lovat att inte göra det. Och han har djupt ångest över det, vilket inte är mer än rätt.
Jag har förlåtit honom men det kommer ta ett tag innan jag kommer över det helt, om jag ens orkar göra det.
Jag ska ge förhållandet en chans, en ordentlig chans. Men går det inte så går det inte...

Jag tänker fortsätta blogga och skriva om saker som jag kanske vill hålla hemligt för min pojkvän och helt enkelt anta att han inte kommer läsa det.
Det kanske är dumt, kanske själviskt men jag tänker betrakta min blogg som min dagbok, som ibland svarar (ni som lämnar kommentarer ;) ).

That's it. Detta kommer kanske till och med att leda till att jag bloggar oftare.

Hur gör man om man träffat en perfekt kille men hade velat träffa denna om kanske 2-3-4-5 år?
Sven the man är den typ av kille man inte släpper, den typ av kille man vill gifta sig med och leva ett lugnt och mysigt liv med. Han är den första jag verkligen känner att jag kan stolt visa upp för familj och vänner.
Men... det finns alltid ett men.
Jag är inte redo. Jag skulle behöva prioritera mig själv och fokusera enbart på mitt liv just nu. Jag har varit nedstämd och väldigt stressad, delvis pga STM. Jag har anpassat mitt liv för att kunna vara mer med honom och vara en "fin flickvän". Jag som är ganska hopplös när det gäller att hålla blommor vid liv har just nu 9 blommor i mitt fönster som försöker växa så gott det går trots vintern. Jag som älskar att ligga hela söndagen i sängen, äta godis och glo på tv och möjligtvis laga ngn god middag har varit ute på långpromenader i regn och rusk. Jag som älskar att göra listor och fylla  i min kalender för att till slut bara strunta i allt i sista minuten och hitta på något roligt eller galet har varit tvungen att få nästintill perfekta rutiner. Jag har lagt ner alltför mycket energi på detta förhållande, försökt att vara en perfekt flickvän... Jag orkar helt enkelt inte mera.
Min lösning just nu? Bara säga fuck it och göra vad fan jag vill.
Jag vill kunna dra iväg och träna när jag vill utan att behöva planera in det en vecka i förväg...
Jag är perfektionist men det är dags att släppa det på relationsfronten iaf. Jag tänker inte leka perfekta flickvänsleken längre.

Hej, jag kanske är tillbaka, kanske inte. =)

Jag har inte uppdaterat på väldigt länge. Anledningen är att jag efter alltför mycket stress och ångest över småsaker blev sjuk... Så det var bara att ta semester och dra hemifrån ett tag. Ett tag som nästan blev 2 veckor. Nu mår jag bra igen :) Hösten blev för händelserik och jag hängde inte med. Men som sagt, nu är jag lugn och harmonisk igen.
Bloggen vet jag dock inte vad jag ska göra med.
Det känns som om det är dags att prova på ngt nytt, har ett litet projekt just nu som jag tror kommer ta all ledig "bloggtid".
Denna blogg får sova, gå i ide, tills bättre tider kommer och jag har något kul att skriva som passar in här.