Just Like You

Jag blir alltid så nervös i början av förhållanden. Jag har precis kommit in i den fas jag bokstavlingen hatar: osäkerhetsfasen.
Vad är vi? Vad gör vi? Var är vi på väg? Vad är han ute efter? Vad vill han egentligen?
Det har gått väldigt fort och trots att vi inte pratat något om "vårat förhållande" eller "våra känslor" så skulle jag nästan kunna säga: "jag har pojkvän". Vi ska kanske på en week-end utomlands om ungefär 1 månad...
Hela situationen gör mig rädd. Det är denhär fasen som gör att jag ibland springer iväg och låter "förhållanden" rinna ut i sanden. Det är när jag börjar känna att "träffar han någon annan nu kommer jag bli sårad".
För ett par år sedan hade jag försökt hittat så många fel som möjligt hos honom för att få mina känslor att dämpas lite. Det har jag slutat med då det enbart ledde till att jag blev irriterad och inte kunde umgås med killen längre.
Idag försöker jag istället hålla mig lugn och låter saker och ting bara vara.
Jag är helt enkelt rädd för att förstöra allt, rädd att jag inte räcker till...

Nu fick se JLYs osäkra rädda sida...